Att jobba på ett kontor skiljer sig naturligtvis mycket från att jobba på det så kallade ”golvet”.
Det vanliga är att människor som jobbar på kontor någon gång har jobbat i en verkstad eller på en industri, men att de erfarenheterna är enkelriktade – det vill säga, de som jobbar i verkstaden eller på lagret har sällan jobbat på kontor.
På kontoret finner man i större utsträckning kollegor med akademisk examen och karriärister som har som mål att klättra i hierarkin. Jargongen på arbetsplatsen formas naturligtvis därefter. Kanske upplevs den ofta som något mer lågmäld och resonerande men också mer reserverad och distanserad.
På en mekanisk verkstad, till exempel, är snacket kanske lite råare och ”grabbigare”, men också hjärtligare. Det skämtas vitt och brett om saker och samhällsfenomen på ett sätt som kanske skulle upplevas som ofint i en kontorsmiljö.
Det finns inte minst en politisk dimension att ta hänsyn till. Den genomsnittlige verkstadsarbetaren har troligtvis sina politiska sympatier på vänsterkanten. På ett kontor är förmodligen den politiska spännvidden mellan de som arbetar där större – vilket såklart präglar hur snacket går.
Mycket har dock förändrats på många arbetsplatser de senaste åren och de skillnader som hittills tagits upp har i många fall planat ut. För bara 10-15 år sedan var det inte alls ovanligt att traditionellt maskulina miljöer dekorerades av planscher på lättklädda kvinnor, bilar och andra motiv som män typiskt sett drogs till.
Sen dess har arbetsplatser som domineras av män på samma sätt blivit färre vilket också bidragit till ovan nämnda skillnader planats ut. Det är inte längre ovanligt att kvinnor jobbar i verkstäder eller på lager, precis som de tidigare i första hand jobbade på kontor.
Överlag är det en positiv utveckling som har skett. Men nog existerar det skillnader fortfarande. Förhoppningsvis har snacket blivit både hjärtligare och roligare i båda miljöerna.